This is the sound of the broken heart beating
Hur kan man älska, sakna och bry sig om någon så mycket trots att personen bara gör att man mår dåligt hela tiden?
Förutom de gånger då allt är perfekt. De gånger man känner sig så speciell att man inte bryr sig om någon annan i hela världen.
Förutom då man kan sitta och titta på henne och bara tänka "Gud så lycklig du gör mig när du är här" eller "Tänk att hon tycker om MIG. Av alla killar hon kunde välja på så väljer hon MIG!".
Förutom den där gången ni satt vakna en halv natt och bara pillade varandra i håret, pratade om ingenting eller höll om varandra tills ni somnade i varandras armar. För att dagen efter vakna upp lite smått generade över erat oerhört vackra morgonutseende.
Va det kanske därför man trots att man kände att man hatade henne ändå aldrig kunde sluta älska henne?
Kanske va det därför man kom tillbaks varje gång man sagt att nu får det vara nog!
Kanske är det därför som du sitter o saknar henne varje gång du känner dig ensam. Trots att det aldrig var någonting speciellt alls. Trots att hon inte förstod sig på dig.
Jag tror att det här kan vara lite av vad kärlek kan vara. Att alltid tänka på den ljusa sidan när det är mörkt. Att alltid kunna inse att det inte alltid är såhär och försöka ända tills det inte går längre. Och att våga göra allt det här är första steget. Att våga glömma det dåliga och se det bra.
Villkorslös kärlek? Vad är egentligen det för uttryck? Skulle man ge bort sin kärlek till någon utan att räkna med att få någonting tillbaks? Man kan ju inte bli kär i någon utan att redan ha fått något tillbaks?
Jag kan inte det i alla fall. Du kan ju inte älska någon baserat endast på utseendet. Gör du det är du väl ändå en falsk person?
Man kanske skulle vänta med att berätta för någon att hon är det vackraste man sett tills man vet att hon älskar en tillbaks (På riktigt!)? För att inte berätta att enda anledningen till att man började prata med henne var att hon var just det. Den vackraste man sett.
Jag tror jag bryter min egen regel. Enda anledningen till att jag tog mod till mig och pratade med dig ifrån första början var för att du är det vackraste jag någonsin har sett. Varför jag kallar dig "DET" har att göra med att dina ögon är vackrare än vad jorden ser ut att vara ifrån Rymden, att ditt ansikte har mjukare och renare linjer än vad en sanddyn någonsin kommer att få, att din kropp är mer grasiös än vad jag kan tänka mig någonting vara, Att ditt leende bländar mig mer än solen när man är i fjällen och hela du är mysigare än den mysigaste hund du kan hitta (en vit golden retriever).
Det är enda anledningen till att jag började prata med dig.. nu kan jag inte sluta för att du är det absolut underbaraste jag vet. Det är som att jag förstår allting utan att veta någonting. Med dig trivs jag alltid. Och jag vill inte vara utan dig.
Förutom de gånger då allt är perfekt. De gånger man känner sig så speciell att man inte bryr sig om någon annan i hela världen.
Förutom då man kan sitta och titta på henne och bara tänka "Gud så lycklig du gör mig när du är här" eller "Tänk att hon tycker om MIG. Av alla killar hon kunde välja på så väljer hon MIG!".
Förutom den där gången ni satt vakna en halv natt och bara pillade varandra i håret, pratade om ingenting eller höll om varandra tills ni somnade i varandras armar. För att dagen efter vakna upp lite smått generade över erat oerhört vackra morgonutseende.
Va det kanske därför man trots att man kände att man hatade henne ändå aldrig kunde sluta älska henne?
Kanske va det därför man kom tillbaks varje gång man sagt att nu får det vara nog!
Kanske är det därför som du sitter o saknar henne varje gång du känner dig ensam. Trots att det aldrig var någonting speciellt alls. Trots att hon inte förstod sig på dig.
Jag tror att det här kan vara lite av vad kärlek kan vara. Att alltid tänka på den ljusa sidan när det är mörkt. Att alltid kunna inse att det inte alltid är såhär och försöka ända tills det inte går längre. Och att våga göra allt det här är första steget. Att våga glömma det dåliga och se det bra.
Villkorslös kärlek? Vad är egentligen det för uttryck? Skulle man ge bort sin kärlek till någon utan att räkna med att få någonting tillbaks? Man kan ju inte bli kär i någon utan att redan ha fått något tillbaks?
Jag kan inte det i alla fall. Du kan ju inte älska någon baserat endast på utseendet. Gör du det är du väl ändå en falsk person?
Man kanske skulle vänta med att berätta för någon att hon är det vackraste man sett tills man vet att hon älskar en tillbaks (På riktigt!)? För att inte berätta att enda anledningen till att man började prata med henne var att hon var just det. Den vackraste man sett.
Jag tror jag bryter min egen regel. Enda anledningen till att jag tog mod till mig och pratade med dig ifrån första början var för att du är det vackraste jag någonsin har sett. Varför jag kallar dig "DET" har att göra med att dina ögon är vackrare än vad jorden ser ut att vara ifrån Rymden, att ditt ansikte har mjukare och renare linjer än vad en sanddyn någonsin kommer att få, att din kropp är mer grasiös än vad jag kan tänka mig någonting vara, Att ditt leende bländar mig mer än solen när man är i fjällen och hela du är mysigare än den mysigaste hund du kan hitta (en vit golden retriever).
Det är enda anledningen till att jag började prata med dig.. nu kan jag inte sluta för att du är det absolut underbaraste jag vet. Det är som att jag förstår allting utan att veta någonting. Med dig trivs jag alltid. Och jag vill inte vara utan dig.
Kommentarer
Trackback
