Det har inte hänt?

Om ingen ser när du gråter, gråter du då?
Om ingen hör när du skriker, är det någon mening då?
Om ingen ser att du finns, existerar du då för fler än bara dig själv?

Att se vissa saker gör mig så himla ledsen. Men det faktum att jag själv letar upp dessa saker gör ingenting bättre.
Jag vill inte att du raderar hela ditt liv innan du och jag blev vi. Men egentligen är det just det jag ber dig om här och nu.

Jag orkar inte av att se bilder på folk du pratat med innan som enligt mig (och förmodligen dig men skit samma) ser bättre ut än vad jag gör.
Jag klarar inte av att läsa dina kommentarer på folks bilder där du kallar dom söta eller snygga.
Det enda jag får det till är att om dessa personer bodde i Åtvidaberg och gick fram till dig och ville dansa med dig så skulle du fanimej hellre va tillsammans med dom än med mig.

Jag vet att du kommer (skulle gjort om inte jag varit förutseende) kommentera med saker som, "jag älskar dig mer än nåt annat fatta det och tro inte att jag skulle vilja ha nån annan" men det räcker på nåt sätt inte för min hjärna.
När man som jag TVÅ 2 II gånger gett allt för att man ser chansen till ett förhållande och sedan blivit totalbränd och fått känslan att man inte är värd någonting bekräftad är det inte så lätt att ge sig in i det här utan att tro att samma sak ska hända bara det att man kom lite längre den här gången.
Skillnaden nu är att jag är mer kär än vad jag varit de andra gångerna. Det handlar tom mer om kärlek nu än de andra gångerna. Ifrån min sida i alla fall. Men jag kan inte sluta tänka på det faktum att din ålder är låg ur förhållandeseriositets synpunkt. Att du inte haft några egentligen (enligt mig) seriösa förhållanden. Att du aldrig nånsin kommer stanna med mig resten av livet. Att jag en dag kommer få känna samma sak som tidigare satsningar fått mig att känna. Bara det att den här gången kommer det att knäcka mig. För den här gången kan jag verkligen sitta och gråta över att du stannar inne på msn 5minuter efter att du sagt god natt till mig.

Det min hjärna gör då är att tala om för mig att du sa ett mycket mer kärleksfullt god natt till någon annan. Att du brydde dig mer om någon annan och att jag egentligen nästan var den första du sa god natt till. Att du inte prioriterade mig som den du absolut sist ville säga god natt till. Att jag inte betyder lika mycket i dina ögon som du gör i mina. Att jag bara är bra att ha för att jag snart fyller 20. Att du vill pusha på mig att skaffa körkort för att jag ska skjutsa runt på dig. Att du kommer hitta nån ny yngre snyggare och mycket självsäkrare kille i höst. Det är inget jag gissar på eller bara fantiserar ihop. Det är vad jag är stensäker på kommer hända. Och jag vet inte hur jag ska få det ur mig.


Jag vet inte hur jag ska få ur mig min osäkerhet. hur jag ska fylla mig själv med självsäkerhet och kunna bete mig som en riktig pojkvän som aldrig tror att du skulle vilja lämna mig. Som aldrig skulle "tvivla" på dina känslor till mig. SOM ALDRIG SKULLE BLI SUR ÖVER ATT DU HELLRE SMS:AR HONOM ÄN MIG!


Jag vet inte hur jag ska bli den där killen jag inte är. För jag kan bara vara den här killen jag blev. Som Emmas tröja uttryckte det "Man får va som man e när man inte blev som man skulle".

jag önskar att jag var annorlunda. Att jag var bättre. Men världen får hålla till godo med mig. Jag vet att den hatar mig och kommer rycka bort dig ur min famn när jag behöver det som minst bara för att testa mina gränser. Men händer det i Norge så kan jag bara lova en sak:

Jag kommer inte hem därifrån levande.

Inget hot och inget deppigt sagt. Det är bara så starkt jag känner för dig. jag menar inte att jag ska göra mig illa. Det gör jag inte. Men när du lämnar mig kommer det inte vara jag som kommer hem. Visst det kommer se ut som mig. Men det som är inombords kommer att vara dött. Det kommer inte ha en gnutta livsvilja kvar längre. Det kommer inte att finnas någon Patrick i den här kroppen längre.


Och för att avsluta det hela med stil:

Johanna jag älskar dig. Vad den här bloggen än ger dig för intryck så älskar jag dig över allt annat. Hade jag trott på Gud hade jag slängt honom/henne åt sidan för din skull. Jag skulle springa naken genom brännässlor för dig. Det är bara såhär mycket du betyder för mig och det är såhär mycket jag vill att jag ska betyda för dig. Jag vill känna det och jag vill smaka det. Kärlek i dess absolut renaste form. Det är vad du är.

För hos dig är jag stark.
Och hos dig känner jag mig fanimej underbar.

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Jag tror du behöver hitta dej själv vännen..

Hitta vem du är & tro på dej själv. Börja förstå att du är värd att älskas, att du är fin precis som du är Patrick. Det är ingen klyscha.. Du är riktigt fin både på utsidan & insidan. Men så länge du inte tror på det själv så kommer alla sådana kommentarer vara en lögn enligt dej. Om du intalat dej själv & hjärntvättat dej med att du inte duger.. Att du är ful & inte värd det bästa.. Då går det ju att göra tvärtom. Att intala dej själv att du faktiskt är snygg, att du är fin & att du är värd att älskas. Allt annat är en lögn..

Men allt börjar ju hos dej, hur mkt alla andra än försöker få dej att förstå att du är fin så går det inte. Ens egna åsikt är oftast starkast. Tycker jag att rött är fult så spelar det ju ingen roll att du säger att rött är snyggt.. jag tycker ändå att rött är fult. Ändra på dina tankar & du ändrar hela din värld, I promise! You live a lie when you tell yourself that you are a misstake!



Va rädd om dej, snälla!

2008-07-01 @ 08:38:23
Postat av: anonymous

sluta upp med att tycka synd om dej själv, du är så jävla patetisk! börja leva livet för fan!

2008-07-02 @ 21:42:31
Postat av: rebecca

svar på din kommentar på mitt blogginlägg 5/8..



vi måste "konserta" tillsammans snart! vore grymmans skoj! och tack för tipset ang. fotbollskorna ;) PUSS!

2008-08-15 @ 11:16:37
URL: http://rrrebeccan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0