Det Är Kallt
En gammal historia jag skrev ihop när jag fortfarande var besatt av att blogga på Lunarstorm.
Läs inte om du är duktig :)
Det är kallt
Patrick Friberg
Han stog kvar där alldeles ensam. Hon gick åt sitt håll och ja han, han skulle väl börja gå åt sitt.
De hade träffats på bussen hem ifrån stan första gången. De började småprata och det kom fram att de gick på samma skola och hade så gjort i tre år. Hon hade väl sett til honom några gånger men själv hade han inte sett henne förrens nu. Och det kom även fram att han som skule byta klass, eftersom att han inte kände någon samhörighet med någon i den nuvarande klassen, skulle börja gå i hennes klass.
Vad trevligt tänkte han. Ytterligare en vän i den nya klassen.
Där på bussen första gången hade de bytt nummer och lite sånt. Det tog ju bara en kvart att åka hem ifrån stan så de hann inte prata speciellt mycket. Hon hade suttit kvar på bussen efter att han gick av, vilket betydde att hon förmodligen bodde i andra delen av byn. Trots att han inte kände henne fick han en känsla i magen när han hade gått av och vinkat till henne att den där tjejen var något alldeles speciellt. Den tjejen förstod honom.
Kvällen efter ringde hon upp honom men han vågade inte svara första gången. Inte heller andra. Men när hon ringde för tredje gången kunde han inte låta bli att svara. Hans "Ja hallå" lät nog väldigt osäkert och ynkligt men det kunde han inte bry sig om just då. För när hon sa "Hej det är jag" i andra änden så trodde han att han skulle svimma.
Det första samtalet hade alltså gått väldigt knaggligt fram men de hade ändå suttit,legat och gått omkring och pratat ända fram till 3 på morgonen. Om allt och ingenting. Om hur kul det skulle bli när han började i hennes klass, om alla saker som de skulle hitta på i framtiden och om alla människor som man kunde prata skit om. Bara för att ha någonting att prata om. Till slut hade hon sagt att det nog var dags att gå o lägga sig. Det var ju trots allt skola dagen efter. Och som hon påpekade så vore det ju bra om han var skärpt första dagen i sin nya klass.
De tre nästföljande dagarna visade det sig att hon var sjuk. Men det la han aldrig riktigt märke till då han äldrig pratat med henne eller sett henne i skolan. Men när hon väl kom på torsdagen så sken han upp som en sol när hon kom in genom dörren till klassrummet och mumlade ur sig någon ursäkt som baserade sig på att cykeln hade frusit sönder.
Hon satte sig några rader framför honom och såg honom inte ens. "Jaha, hon har väl glömt bort mig redan då" tänkte han. Och så fortsate det hela dagen. Han kände sig totalt ignorerad och i hans hjärna snurrade bara tanken på att hon kanske tyckte om någon annan. Kanske han den där sliskiga typen som alla tjejer verkade vara förtjusta i. Trots att han behandlade dem som skit. Ja för det gjorde han verkligen. Men ju taskigare han var mot dem ju mer tycktes de avguda honom.
När väl skoldagen var slut gick han hem med slokande huvud och kände sig extremt liten och bortgjord.
Men väl hemma ringer hon upp honom. Vad skulle han göra nu? Tusen tankar hann rinna ut ur hans huvud innan han väl bestämde sig för att svara och gå rakt på sak.
-Ja hallå!
-Hej det är jag igen. Hennes röst var så söt att han bara inte kunde vara arg.
-Vad.. eller jag menar.. Hur är det?
-Jo då.Det är bättre nu.Själv då? Allt sades med en så honungslen röst att han nästan smälte.
-Jag mår bara fint. fick han ur sig efter en halv minuts tystnad då han bara tänkt på hur hon skulle reagera ifall han sagt att han inte mådde lika bra som om hon varit där.
Samtalet fortsatte och det kom till sist fram att hon inte visste hur hon skulle bete sig mot honom i skolan eftersom att de aldrig förr hade träffats där. De kom överens om att de skulle prata nästa dag i alla fall och sen få se hur det blev.
Dagen efter blev precis så bra som han hade hoppats på, och de bestämde att de skulle hitta på någonting på lördagen. Typ gå på bio eller ta en öl.
Så var det i några veckor och allting flöt på som vanligt. Båda hade lika trevligt och de pratade som alla andra i skolan. Utan att någon av dom kände att det behövde betyda någonting. Han kanske kände några känslor men de höll han ju såklart för sig själv.
Tre veckor tidigare hände det dock någonting som kanske ingen av dem var beredd på.
de hade precis varit och sett en film på bio och åkt hem med bussen. Och när de stog där och kramade om varandra och sa god natt och hej då så hände det. Hon kysste honom mitt på munnen. En riktig kyss. Något som han tidigare bara vågat fantisera om när hon gått hem till sig. Något som han alltid själv hade velat göra sen han såg henne men aldrig vågat ta initiativ till. Modet hade liksom aldrig funnits där. Hon var på något sätt inte en sån som man bara kysste. Hon var mer än alla andra tjejer tillsammans. Ni vet en såndär som man känner och som der jättebra ut, som är trevlig och verkar tycka om en men som man aldrig vågar säga något speciellt vågat till i rädsla för att hon ska bli rädd eller arg på dig.
Men nu hade det varit hon som tagit initiativ, hon som tagit första steget. Han kysste tillbaks och det var några underbara sekunder. Sen kom de på vad de höll på med. De slutade kramade om varandra och sa hej och god natt. Han såg efter henne en liten stund innan han vände hemåt till sitt hus på andra sidan byn. Hela vägen hem tänkte han på vad som hade hänt. Han kunde bara inte släppa det och det enda han ville var att springa tillbaks efter henne och kyssa henne ännu mer. Kyssa henne och säga hur mycket han älskade henne. Hur mycket han visste att de två hörde samman, hur mycket han visste att de hade gemensamt. För det hade de. De hade nästan allt gemensamt. Var det något par som skulle ha saker gemensamma så var det dem.
När han kom hem satte han sig på sängkanten och tänkte. Det tog flera timmar innan han kunde somna för det for hela tiden igenom hans huvud vad som hade hänt. Hur skulle allt bli nu? Skulle det bli de två eller var hon en såndär som bara kysste killar hur som helst? Bara för att vara snäll, eller utav ren slentrian. En sån som aldrig har haft känslor i sina kyssar?
Till slut somnade han. Men till och med i hans drömmar fanns hon. Kyssandes honom, kramandes och mysandes med honom. Inte en sekund förflöt utan att han tänkte på henne eller drömde om henne.
På måndagen var allting precis som vanligt, och även resten av veckan gick på som vanligt. Fram till fredagseftermiddagen. Hur skulle det bli i helgen? Skulle de hitta på någonting ändå? Trots vad som hänt. Eller skulle de låta det vara ett tag. Ingen av dem vågade riktigt fråga och de gick hem utan att ha bestämt någonting. Men sent på fredagskvällen så ringde hon honom och frågade om han ville hitta på någonting hemma hos honom. Hans helt klart enda svar var ett ja!
Det enda han oroade sig för var sin familj. Hans äldre bror var ett stort problem. Han var nämligen precis som den där sliskige typen i klassen. Någon som alla tyckte om utan anledning och av någon anledning så är det gulligt när han inte förstår ett dugg av vad alla pratar om. För vem kan vara arg på någon som är så bortkommen.
Men va fan. Det skulle nog gå bra. Bara att låsa in sig på rummet.
Så var äntligen lördagkvällen där, och allt var fixat. Film hyrd, Godis köpt och rummet städat. Nu var det bara att vänta på att tjejen skulle ringa så att han kunde möta henne.
Efter vad som kändes som en evighet och lite till så ringde hon. Klockan var halv fem så egentligen hade han nog bara väntat på att hon skulle ringa i nån kvart eller så.
Men nu var det alltså dags att ge sig iväg.
Efteråt så följde han med henne en bit på vägen. De kramades och sa hej och god natt. Men ingen KYSS. Det förbryllade honom så pass mycket att han nästan mådde dåligt på vägen hem. Men trots allt var han glad för hon hade ju ändå kommit till honom och inte slutat att prata med honom efter vad hon gjort. Så det kunde ju vara värre.
Veckan efter var det samma procedur. En film, mycket prat, mycket mys men ingen kyss.
Nu är vi nästan framme vid början av hela berättelsen igen.
Ikväll hade de gjort likadant som vanligt. Hyrt en film sett den pratat tills det blev alldeles för sent och sen bestämt sig för att det var dags för henne att gå hem. Men den här gången skulle något annorlunda hända.
När de stog och kramade varandra så sa han helt plötsligt:
-Jag tror att jag är kär.
Hon tog ett halvt steg tillbaka och tittade allvarligt på honom. Vad skulle han nu ta sig till? Var det kanske att gå för långt. Var det kanske så att hon inte hade några känslor alls och att hon skulle bli arg nu?
För säkerhets skull tittade han åt ett helt annat håll än rakt på henne. De stog där ett bra tag. Till slut sa hon att hon nog skulle gå hem innan det blev så pass ljust att hon inte kunde somna. Det enda han tänkte var att han inte kunnat somna speciellt fort de senaste tre veckorna. För det enda han legat o tänkt på var hennes mjuka läppar när de kysste hans. Hur varm han blev när han såg henne och den ilska som växte när han såg henne skratta med någon annan kille. Att bara se henne titta snällt på någon annan fick honom att bara vilja skrika ut "LÄGG AV NU; JAG ÄLSKAR DIG KAN DU INTE TITTA PÅ MIG ISTÄLLET?"
Men inte en gång vågade han verkligen göra något åt det. Och nu hade han försökt. Men hennes reaktion överensstämde inte med vad han fantiserat om. Och nu var det ju försent att ta tillbaka det han sagt.
Han fick helt enkelt ta att hon vände om med ett litet leende och gick därifrån. Med sitt vackra lena gott luktande hår svajandes bakom sig. Och den perfekta hållningen som hon alltid tyckt att han skulle ha.
Han stog kvar där alldeles ensam. Hon gick åt sitt håll och han, ja han skulle väl börja gå åt sitt.
Läs inte om du är duktig :)
Det är kallt
Patrick Friberg
Han stog kvar där alldeles ensam. Hon gick åt sitt håll och ja han, han skulle väl börja gå åt sitt.
De hade träffats på bussen hem ifrån stan första gången. De började småprata och det kom fram att de gick på samma skola och hade så gjort i tre år. Hon hade väl sett til honom några gånger men själv hade han inte sett henne förrens nu. Och det kom även fram att han som skule byta klass, eftersom att han inte kände någon samhörighet med någon i den nuvarande klassen, skulle börja gå i hennes klass.
Vad trevligt tänkte han. Ytterligare en vän i den nya klassen.
Där på bussen första gången hade de bytt nummer och lite sånt. Det tog ju bara en kvart att åka hem ifrån stan så de hann inte prata speciellt mycket. Hon hade suttit kvar på bussen efter att han gick av, vilket betydde att hon förmodligen bodde i andra delen av byn. Trots att han inte kände henne fick han en känsla i magen när han hade gått av och vinkat till henne att den där tjejen var något alldeles speciellt. Den tjejen förstod honom.
Kvällen efter ringde hon upp honom men han vågade inte svara första gången. Inte heller andra. Men när hon ringde för tredje gången kunde han inte låta bli att svara. Hans "Ja hallå" lät nog väldigt osäkert och ynkligt men det kunde han inte bry sig om just då. För när hon sa "Hej det är jag" i andra änden så trodde han att han skulle svimma.
Det första samtalet hade alltså gått väldigt knaggligt fram men de hade ändå suttit,legat och gått omkring och pratat ända fram till 3 på morgonen. Om allt och ingenting. Om hur kul det skulle bli när han började i hennes klass, om alla saker som de skulle hitta på i framtiden och om alla människor som man kunde prata skit om. Bara för att ha någonting att prata om. Till slut hade hon sagt att det nog var dags att gå o lägga sig. Det var ju trots allt skola dagen efter. Och som hon påpekade så vore det ju bra om han var skärpt första dagen i sin nya klass.
De tre nästföljande dagarna visade det sig att hon var sjuk. Men det la han aldrig riktigt märke till då han äldrig pratat med henne eller sett henne i skolan. Men när hon väl kom på torsdagen så sken han upp som en sol när hon kom in genom dörren till klassrummet och mumlade ur sig någon ursäkt som baserade sig på att cykeln hade frusit sönder.
Hon satte sig några rader framför honom och såg honom inte ens. "Jaha, hon har väl glömt bort mig redan då" tänkte han. Och så fortsate det hela dagen. Han kände sig totalt ignorerad och i hans hjärna snurrade bara tanken på att hon kanske tyckte om någon annan. Kanske han den där sliskiga typen som alla tjejer verkade vara förtjusta i. Trots att han behandlade dem som skit. Ja för det gjorde han verkligen. Men ju taskigare han var mot dem ju mer tycktes de avguda honom.
När väl skoldagen var slut gick han hem med slokande huvud och kände sig extremt liten och bortgjord.
Men väl hemma ringer hon upp honom. Vad skulle han göra nu? Tusen tankar hann rinna ut ur hans huvud innan han väl bestämde sig för att svara och gå rakt på sak.
-Ja hallå!
-Hej det är jag igen. Hennes röst var så söt att han bara inte kunde vara arg.
-Vad.. eller jag menar.. Hur är det?
-Jo då.Det är bättre nu.Själv då? Allt sades med en så honungslen röst att han nästan smälte.
-Jag mår bara fint. fick han ur sig efter en halv minuts tystnad då han bara tänkt på hur hon skulle reagera ifall han sagt att han inte mådde lika bra som om hon varit där.
Samtalet fortsatte och det kom till sist fram att hon inte visste hur hon skulle bete sig mot honom i skolan eftersom att de aldrig förr hade träffats där. De kom överens om att de skulle prata nästa dag i alla fall och sen få se hur det blev.
Dagen efter blev precis så bra som han hade hoppats på, och de bestämde att de skulle hitta på någonting på lördagen. Typ gå på bio eller ta en öl.
Så var det i några veckor och allting flöt på som vanligt. Båda hade lika trevligt och de pratade som alla andra i skolan. Utan att någon av dom kände att det behövde betyda någonting. Han kanske kände några känslor men de höll han ju såklart för sig själv.
Tre veckor tidigare hände det dock någonting som kanske ingen av dem var beredd på.
de hade precis varit och sett en film på bio och åkt hem med bussen. Och när de stog där och kramade om varandra och sa god natt och hej då så hände det. Hon kysste honom mitt på munnen. En riktig kyss. Något som han tidigare bara vågat fantisera om när hon gått hem till sig. Något som han alltid själv hade velat göra sen han såg henne men aldrig vågat ta initiativ till. Modet hade liksom aldrig funnits där. Hon var på något sätt inte en sån som man bara kysste. Hon var mer än alla andra tjejer tillsammans. Ni vet en såndär som man känner och som der jättebra ut, som är trevlig och verkar tycka om en men som man aldrig vågar säga något speciellt vågat till i rädsla för att hon ska bli rädd eller arg på dig.
Men nu hade det varit hon som tagit initiativ, hon som tagit första steget. Han kysste tillbaks och det var några underbara sekunder. Sen kom de på vad de höll på med. De slutade kramade om varandra och sa hej och god natt. Han såg efter henne en liten stund innan han vände hemåt till sitt hus på andra sidan byn. Hela vägen hem tänkte han på vad som hade hänt. Han kunde bara inte släppa det och det enda han ville var att springa tillbaks efter henne och kyssa henne ännu mer. Kyssa henne och säga hur mycket han älskade henne. Hur mycket han visste att de två hörde samman, hur mycket han visste att de hade gemensamt. För det hade de. De hade nästan allt gemensamt. Var det något par som skulle ha saker gemensamma så var det dem.
När han kom hem satte han sig på sängkanten och tänkte. Det tog flera timmar innan han kunde somna för det for hela tiden igenom hans huvud vad som hade hänt. Hur skulle allt bli nu? Skulle det bli de två eller var hon en såndär som bara kysste killar hur som helst? Bara för att vara snäll, eller utav ren slentrian. En sån som aldrig har haft känslor i sina kyssar?
Till slut somnade han. Men till och med i hans drömmar fanns hon. Kyssandes honom, kramandes och mysandes med honom. Inte en sekund förflöt utan att han tänkte på henne eller drömde om henne.
På måndagen var allting precis som vanligt, och även resten av veckan gick på som vanligt. Fram till fredagseftermiddagen. Hur skulle det bli i helgen? Skulle de hitta på någonting ändå? Trots vad som hänt. Eller skulle de låta det vara ett tag. Ingen av dem vågade riktigt fråga och de gick hem utan att ha bestämt någonting. Men sent på fredagskvällen så ringde hon honom och frågade om han ville hitta på någonting hemma hos honom. Hans helt klart enda svar var ett ja!
Det enda han oroade sig för var sin familj. Hans äldre bror var ett stort problem. Han var nämligen precis som den där sliskige typen i klassen. Någon som alla tyckte om utan anledning och av någon anledning så är det gulligt när han inte förstår ett dugg av vad alla pratar om. För vem kan vara arg på någon som är så bortkommen.
Men va fan. Det skulle nog gå bra. Bara att låsa in sig på rummet.
Så var äntligen lördagkvällen där, och allt var fixat. Film hyrd, Godis köpt och rummet städat. Nu var det bara att vänta på att tjejen skulle ringa så att han kunde möta henne.
Efter vad som kändes som en evighet och lite till så ringde hon. Klockan var halv fem så egentligen hade han nog bara väntat på att hon skulle ringa i nån kvart eller så.
Men nu var det alltså dags att ge sig iväg.
Efteråt så följde han med henne en bit på vägen. De kramades och sa hej och god natt. Men ingen KYSS. Det förbryllade honom så pass mycket att han nästan mådde dåligt på vägen hem. Men trots allt var han glad för hon hade ju ändå kommit till honom och inte slutat att prata med honom efter vad hon gjort. Så det kunde ju vara värre.
Veckan efter var det samma procedur. En film, mycket prat, mycket mys men ingen kyss.
Nu är vi nästan framme vid början av hela berättelsen igen.
Ikväll hade de gjort likadant som vanligt. Hyrt en film sett den pratat tills det blev alldeles för sent och sen bestämt sig för att det var dags för henne att gå hem. Men den här gången skulle något annorlunda hända.
När de stog och kramade varandra så sa han helt plötsligt:
-Jag tror att jag är kär.
Hon tog ett halvt steg tillbaka och tittade allvarligt på honom. Vad skulle han nu ta sig till? Var det kanske att gå för långt. Var det kanske så att hon inte hade några känslor alls och att hon skulle bli arg nu?
För säkerhets skull tittade han åt ett helt annat håll än rakt på henne. De stog där ett bra tag. Till slut sa hon att hon nog skulle gå hem innan det blev så pass ljust att hon inte kunde somna. Det enda han tänkte var att han inte kunnat somna speciellt fort de senaste tre veckorna. För det enda han legat o tänkt på var hennes mjuka läppar när de kysste hans. Hur varm han blev när han såg henne och den ilska som växte när han såg henne skratta med någon annan kille. Att bara se henne titta snällt på någon annan fick honom att bara vilja skrika ut "LÄGG AV NU; JAG ÄLSKAR DIG KAN DU INTE TITTA PÅ MIG ISTÄLLET?"
Men inte en gång vågade han verkligen göra något åt det. Och nu hade han försökt. Men hennes reaktion överensstämde inte med vad han fantiserat om. Och nu var det ju försent att ta tillbaka det han sagt.
Han fick helt enkelt ta att hon vände om med ett litet leende och gick därifrån. Med sitt vackra lena gott luktande hår svajandes bakom sig. Och den perfekta hållningen som hon alltid tyckt att han skulle ha.
Han stog kvar där alldeles ensam. Hon gick åt sitt håll och han, ja han skulle väl börja gå åt sitt.
Kommentarer
Trackback
