p880818f

För första gången på länge känner jag tårar i ögonen.
För första gången på länge känner jag att en ångestattack är påväg. Det känns som att jag är påväg att bli borta i ett par veckor igen.

Det känns som att det inte går igenom till dig. Hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du alltid har betytt för mig. Hur otroligt förälskad jag har varit sen första dagen(kvällen).
Hur mycket jag älskar dig nu. Hur mycket jag menar det när jag säger att jag skulle göra vad som helst för att få ha dig kvar.
Det är inte så att jag inte tror på oss. Det är så att jag inte tror på mig själv. Jag har aldrig varit nån att ha. Du är den första som säger till mig hela tiden att jag är i alla fall något bra. Det är sånt jag inte vågade berätta först. Att du är den första jag verkligen känt något sånthär för. Jag är snart 20 men har aldrig haft dom här känslorna. Jag blir rädd för mig själv. För innerst inne finns det en röst som säger att du kommer lämna mig precis som alla andra. Som säger åt mig att inte våga satsa hela hjärtat för att då kommer det att gå förlorat.

Men i mitt huvud vill jag inte vara sånhär. Jag älskar ju dig och vill att du ska veta hur mycket jag älskar dig varenda sekund. Jag vill inte bli utan dig. Någonsin. Jag vill att du alltid ska vara min och jag vill fortsätta vara din för alltid.

För det finns ingen jag kan känna såhär för.
INGEN!


Johanna kan du inte fatta att jag är konstig, knäpp och helt fel i huvudet? Kan du inte fatta att jag aldrig kommer acceptera att du tycker jag ser bra ut? Kan du inte fatta att jag älskar dig mer än jag någonsin älskat någon? Eller att jag aldrig kommer lämna dig?


Jag saknar dig för mycket för mitt hjärta. Det snurrar i min skalle