För första gången...

För första gången på länge känner jag tårar i ögonen.
För första gången på länge känner jag att en ångestattack är påväg. Det känns som att jag är påväg att bli borta i ett par veckor igen.

Det känns som att det inte går igenom till dig. Hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du alltid har betytt för mig. Hur otroligt förälskad jag har varit sen första dagen(kvällen).
Hur mycket jag älskar dig nu. Hur mycket jag menar det när jag säger att jag skulle göra vad som helst för att få ha dig kvar.
Det är inte så att jag inte tror på oss. Det är så att jag inte tror på mig själv. Jag har aldrig varit nån att ha. Du är den första som säger till mig hela tiden att jag är i alla fall något bra. Det är sånt jag inte vågade berätta först. Att du är den första jag verkligen känt något sånthär för. Jag är snart 20 men har aldrig haft dom här känslorna. Jag blir rädd för mig själv. För innerst inne finns det en röst som säger att du kommer lämna mig precis som alla andra. Som säger åt mig att inte våga satsa hela hjärtat för att då kommer det att gå förlorat.

Men i mitt huvud vill jag inte vara sånhär. Jag älskar ju dig och vill att du ska veta hur mycket jag älskar dig varenda sekund. Jag vill inte bli utan dig. Någonsin. Jag vill att du alltid ska vara min och jag vill fortsätta vara din för alltid.

För det finns ingen jag kan känna såhär för.
INGEN!


Johanna kan du inte fatta att jag är konstig, knäpp och helt fel i huvudet? Kan du inte fatta att jag aldrig kommer acceptera att du tycker jag ser bra ut? Kan du inte fatta att jag älskar dig mer än jag någonsin älskat någon? Eller att jag aldrig kommer lämna dig?


Jag saknar dig för mycket för mitt hjärta. Det snurrar i min skalle

Så himla läskigt!!!

Det känns som att låten handlar om mig :O

Jävligt många av oss växer upp, i en tid då förhoppningar brister
framförallt åttitalister
Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck
sitter vi och grinar över myggbett
Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss
Men ändå kan vi knappt bärga oss
o visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt
Vilket är svårt för
nu måste bara det egna förhållandet hålla
Så höga krav när vårt över jag tar övertag
o separationsångesten håller oss kvar
o man har det skit till slut, livet ut kommer vi nog
Pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv
Försöka känna varje gång att det är "meant to be" så
Med olika motiv i, olika sängar kommer vi nog alltid
låtsas som att det regnar

Låtsas som de regnar (vi kommer)
Låtsas som att de, att de regnar (vi kommer)
Låtsas som de regnar (vi kommer alltid)
Låtsas som de...regnar (Oh..)

Regnet faller faktiskt ner i skrivandets stund
Klyshigt va, livet e' skumt den här går ut till pappa,
..å till Danne och till mamma men framförallt så har ja skrivit ner den för Johanna
Sentimentalt, tänker tillbaks på flytten till Rissne
Jag lekte mamma, pappa, barn som visste för mycket
Ää, om solen skiner ska jag inte hänga.
Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar

Låtsas som det regnar (jag försöker sluta)
Låtsas som att det, att det regnar (jag måste sluta)
Låtsas som det regnar, Låtsas som att det, regnar
Låtsas som det regnar (hm suck)


Ingen kommer att bry sig

Näe det är nog inget allvarligt som kommer stå i den här bloggen. Jag bara är trött och behöver ha något att göra då ingen vill prata med mig på msn.

En mörk natt sitter en ensam pojk och skriver blogg. Hans enda sällskap är egentligen en Coca-Cola flaska och ett mjukisdjur vid namn Kolon "Kolle" P som inte säger eller gör speciellt mycket.
Natten innan hade han minsann inte varit lika ensam. Han hade tittat på TV med sin älskling och myst tills det inte fanns mer mys kvar i honom.
Men ikväll var han ensam. Och ikväll ångrade han att han inte myst mer med HENNE igår. Den dagen kommer aldrig att komma tillbaks. Inte idag heller. Eller hur?

Man måste på något sätt inse att det bara finns en sak att göra här. Leva varje dag till sitt yttersta annars kommer man ångra att man inte gjorde det.

Puss på er

mmm

Vem är jag när ingen ser?
Vem bryr sig när jag inte ler?
Vad får mig att känna såhär?
Och varför i helvete är du inte här?

And I wonder if you know how it feels when my dreams are all coming to an end and I wake up without you.
Du är den där. Den där jag alltid drömt om att hitta. Men ändå så känns det som att du inte kommer stanna kvar med mig. Och det får mig nästan att önska att jag aldrig funnit dig. Jag vet inte varför det känns så himla konstigt. Kanske är det för att du förut när vi pratade sa att du va tvungen att lägga på för att du hade lektion o sen kom på att du inte hade det men ändå skulle lägga på. Hur det kändes som att du inte ville prata med mig. Känslan av att jag inte kan säga vad det är för fel över telefon. Den där magkänslan som inte vill lämna kroppen utan att jag berättar allt för dig. Men jag vågar inte. Jag vet inte vad du vet och jag vet inte vad det är du inte vet. Det enda JAG vet är att jag älskar dig och inte vill vara utan dig mer och att jag saknar dig varenda sekund jag inte kan hålla om dig.

För det är det enda jag behöver göra för att känna mig glad. Att få hålla om dig. Men det händer inte idag. Därför är det här en dålig dag. Och jag orkar inte åka hemifrån. Ingen vet varför men jag orkar inte ta mig härifrån.


Hjälp mig när jag behöver det
Ställ upp när du behöver det
Och älska mig för den jag är
För aldrig kommer jag bli den du vill ha.

Tiden är mitt vapen

Vad var klockan?
Ingen av dem vet. Ingen av dem bryr sig om tiden längre. Den är bara något som flyter på alldeles för fort varje gång de hinner träffas.
Vem gjorde egentligen vad?
En sak vet de. Hon gjorde något först, även om han inte hade kunnat hålla sig mer om det tagit mycket längre tid.
Vem vill mest?
Det vet ingen egentligen. Han vill allt så mycket att det lätt kan bli fel. Och vad hon vill går det inte att sätta ord på. Det är mycket.
Hur lång tid har det gått sen sist?
Det vet bara klockan. Men till och med klockan verkar ljuga idag. För visst kändes det som 1 minut? Men den visar att det har gått 1 timme.

Allting gick så fort. Eller gjorde det det?
Det enda han minns är att det kändes som en evighet när de låg där tätt intill varandra och väntade på att något skulle hända. De tio minutrarna av hans liv kunde lika gärna ha varit de 19 åren av hans liv som han inte kände till henne.
Den evighet han levt utan riktig lycka i sitt liv.

För det var såhär han kände den där natten då han vandrade hemåt ifrån bussen.
Att alla möten innan de kysstes kändes som små evigheter och nu efter att det har hänt känns allt istället som alldeles för korta sekunder. Som att timmarna bara innehåller 40 minuter istället för 60. Som att det är 100 mil emellan oss inatt istället för 4.

Allting blir så mycket större med dig. Men ändå så himla himla mycket mindre.

Johanna Ida Maria Stenberg, Jag Älskar Dig.

//Patrick Karl Lars Friberg

Nu är kungen död och hans drottning är fri.

Ok.. Nu söker jag lite distans här va..

Jag älskar Johanna Stenberg av hela mitt hjärta (ok en liten del älskar Måns också.. Men det är djurdelen i mig.. Och den rår jag inte över! ok?) Och så ska det förbli serru.. Så därför hoppas jag att jag är värd att älskas lika mycket (ok lite mindre då det här är väääldigt mycket) av dig.

Det är typ allt jag får ur mig idag.. Nu finns det ingen olycklig kärlek att skriva om längre. Så mitt bloggande lääääär bli lidande..
hehe..

Lördagens händelse alltså. Det va precis som i mina drömmar. Trodde dock aldrig att det skulle ske. Därför jag fortfarande efter 3 dagar inte kan sluta le. Och det är därför jag bara kan börja skratta när du är med mig, även fast jag inte sett nåt roligt. Det är vad du gör med mig. Du gör mig till den lyckligaste personen i hela världen.


Ha det så bra aljilopa... :L



Himlans kär är jag. Och det är skönt. Du är mitt solsken!
Tjopp tjopp.. Lycka =)

RSS 2.0