I'm hooked

Det finns ingen återvändå.
Inte när jag börjar i alla fall.
Det blir som en otrolig drog, precis som allt annat i mitt liv.
Jag kan inte göra det bara liiiiite. Det måste göras fullt ut och lite till.
Att blogga är inget man försörjer sig på. Det är inget man får ut något av. Det är absolut ingenting som får små barn att gå upp ur sängen på morgonen och ge sig iväg till skolan. Men visst fan är det lika roligt och skönt för det?
Jag vill ju inte påstå att ni alla är likadana. Det är inget påstående. Bara en liten hint om vad jag kanske tycker.
För har du tänkt på hur mycket du gnällt över BlondinBella?
Har du nånsin tänkt på hur mycket du hatar Linda Rosing för att hon söker rubriker i varenda liten vrå?
Tänk nu efter riktigt ordentligt. Och svara mig på frågan om varför du gör reklam för din blogg på din bilddagbok, som ditt personliga meddelande på msn och som signatur på varenda ställe du hittar.

Tänk efter ett tag.
Visst är det för att du vill ha uppmärksamheten. Den där jävligt härliga uppmärksamheten. Du vill att varenda jävel där ute ska kommentera ditt blogginlägg och säga till dig att "Guuud vad du är bra på att skriva" eller "Ååååh, jag förstår verkligen vad du menar"!
Och hur länge lever du inte på det där?
Vi vet alla att du går in minst tre gånger samma dag som du läst din första kommentar, för att se om någon ny har kommenterat. Eller för att kolla in den gamla kommentaren. Den om hur bra du är som tappar sin mening ju mer du läser den.
500:e besöket. "Guuuud vad du är bra på att skriva".

Jo tack. Visst fan är jag det. Men jag tror inte att mina 10 läsare kan fixa en lägenhet till mig. Jag tror inte att mina 10 läsare kan fixa en bil till mig. Eller ens ett tv-spel.

Jag tror bara att de är precis som du. Tycker att jag är bra på att skriva av mig all skit jag bubblar fram efter att ha sovit för mycket. Eller för lite, det är ju samma sak ändå!
Tycker att det jag skriver är precis vad de känner. Även fast ingen egentligen förstår det jag skriver. Det finns ingen som kan förstå vad en annan människa menar med det han skriver. Hälften av meningen med dina ord försvinner vid armbågen. Där tar det stopp för hälften av dina känslor, din kärlek, ditt hat, din förvirring och din hunger.

Där tar det bara stopp.

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Mitt problem är att jag hela tiden glömmer bort min blogg XD thats another issue



Jag skulle jättegärna vilja att alla skulle kommentera min blogg om jag vore Blondinbella & fick ett antal tusen för varje kommentar^^,

2009-01-12 @ 16:45:56
Postat av: Emma

Hell yeah! :D vem vill inte ha uppmärksamhet? Vi fungerar så :)

2009-01-12 @ 18:59:43
URL: http://stillunwritten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0